Jag vill vara 18 år igen.
Jag tror att det var Oscar Wilde som sa, att han ville leva sitt liv baklänges; födas som gammal och bara bli yngre och yngre (paralleller med Bejamin Button? oh ja!). Anledningen var att han trodde att tonåren skulle vara så mycket bättre med den erfarenhet man har när man har levt nästan ett helt liv.
Kanske är det så. Men det är ingenting som kommer att hända. Jag kommer aldrig att vara 18 år igen. Det känns lite sorgligt, men samtidigt bra. Varrje ålder har sin charm.
19 är i och för sig ingen dålig ålder det heller. Jag tänker mer på alla de åldrar som väntar. 23, 38, 50... Jag kommer att sakna livet då man fick strunta i allt annat och bara leva livet fullt ut. Fast när var det då? Nu? Den stora tonårsdepressionen som alla talar om då?
Anlednignen till det här knäppa (men förhoppningsvis relativt välformulerade, och utan allt för många stavfel) inlägget, var en konversation mellan två främlingar på Krokodil som jag råkade smyglyssna på. Det var två gamla klasskompisar som träffades och började prata om allt som hänt den sist de träffades. Jag ville inte bli som dem.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar